Det vankas tiomila...

Om 91 dagar kommer NorthStarMiners mönstra det kanske bästa laget någonsin på tiomila i Nok:s historia. (och då har jag även räknat med åren då Leif sprang ifrån Mietto o jögge ;) Det kommer säkert bli otroligt spännande och mycket tiomiladramatik. Men ja

När världens bästa orienterare står på startlinjen till en tävling är det inga tillfälligheter som avgjör om de kommer springa rätt eller inte. De har inte ens några funderingar på om de kommer missa eller inte. De har en sådan inarbetat orienteringstaktik och metodik att missar och bommar är historia.

Hur skulle det se ut om det var tillfälligheter som avgjorde VM? Ja helt säkert är att Therriey inte skulle vunnit varje världsmästerskap de senaste åren. Therriey var och besökte Oslo och norska landslaget i höstas och de genomförde då ett löptest. Therriey var inte snabbast.

Ni har nog förstått poängen, orienteringstekniken tillsammans med ett äckligt självförtroende är en del för att lyckas. Det samma gäller på tiomila. Om jag som löpare inte har någon taktik och bara springer rätt ena tävlingen men missar massor andra tävlingen, hur ska vi då som ett lag på tio personer lyckas springa rätt just under samma tävling och dag??

Det intressanta är att detta alltid är det återkommande temat efter varje stafett och tävling i jag tror alla klubbar. ”Om vi samlar ihop alla misstag på alla löpare så skulle vi kunna komma på placering”...osv. Men jag tror inte på tillfälligheter och jag tror det aldrig någonsin kommer ske att alla har sin turdag på samma dag. Därför bör vi agera innan istället för efter.

Det gäller att vi börjar tänka ol-teknik och bygger upp ett äckligt självförtroende när vi springer orientering. Under varje pass i vinter och under varje tävling i vår. Vi ska tänka sista säkra, planera sträckan, framförhållning och vi ska bli riktigt bra på att orientera. Om alla tar sitt ansvar tror jag vi har chans att uppfylla vårt målsättning och göra en kanonbra tävling. Det kommer i alla fall bli riktigt skoj!